Mitt hjärta höll på att sprängas i bitar inatt!!

Min nioåring, vaknade och va så ledsen. Hon berättar att hon har ont i magen och att hon inte kan somna om. Jag lägger mig bredvid henne och kramar om min lillatös. 

Det är då hon brister ut i gråt...helt otröstbar är hon...och jag tänkte att det säkert är magsjuka på gång, eftersom den lilla tjejen precis har haft det.

Men det är då hon får fram: -"Mamma...Jag KAN INTE leva utan dig!!!" Tårarna rinner ner längs hennes kinder som flodvåger. Jag hade bara lust att gråta lika hysteriskt jag också, och säga att jag kan inte leva utan dig heller!! Men jag försökte hålla mig stark och trösta henne och säga att när hon är hos sin pappa så finns jag alltid med dig i ditt hjärta och du finns med mig i mitt hjärta. Att hon kan ringa mig när hon vill från sin egen mobil.

Tårarna rinner ner längs mina kinder nu! Den värken jag känner i mitt hjärta är olidlig! Att man som mamma inte alltid finns där för sina barn är fruktansvärd. Då är jag ändå vuxen, tänk då min tös som är ett barn, att hon ska känna denna sorgen och bära denna bördan....